SOLEN GLIMMAR
Epistel N:o 48
Solen glimmar blank och trind,
vattnet likt en spegel.
Småningom uppblåser vind
i de fallna segel.
Vimpeln sträcks och med en år
Olle på en Höbåt står.
Kerstin ur kajutan går,
skjuter lås och regel.
Mowitz stöt åt dem i lur´n,
som på skutan fara.
Olle du vad kostar Tjur´n ?
Lyssna vad de svara.
Hör hvad är ni hemma ni ?
Ifrån Lofön komma vi
med grönsaker, silleri,
mjölk och äpplen klara.
Morgon supen, Movitz går.
Ljufligt böljan svallar.
Ser du Ekensberg ? Gutår !
Hör hur folket trallar.
Där framsätter en sin fot,
Klotet käglorna slår mot.
Hör du dunsen av hans klot
uti bergen skallar ?
Norström stjelper sin peruk
af sin röda skalle,
och vår Ulla blek och sjuk
lät sin kjortel falla.
Klef så bredbent i paulun
Movitz efter med basun.
Maka åt dig Norström ! Frun
hör ju till oss alla.
Lilla fästman på dig ser
kom min Norström lilla,
sätt dig bredvid mej, sitt ner,
fritt din låga stilla.
Vi ha alla lika rang.
Lustigt ! Hör basuners klang.
Prosit och Contentement !
Dyrbar ögonvilla.
Med sitt klappträ ned vid strand
pigan står så kåter,
knyter till sitt förkläds-band,
och sin barm upplåter.
Barbent hon på bryggan står,
räknar slagen klockan slår,
flitigt sig på benet klår,
svettig, sur och våter.