MINNET

Vi gingo över Raiskis frusna, vida vatten,
och sågo masungsflammorna från Romeberga-bron.
Och solen sjönk så sakta i stänk av guld mot bergen,
och sakta kröpo skuggorna bland enarna på mon.

//:Som eld och ljus mig smekte dina mjuka jungfruhänder,
i himlens kalla stjärnglans såg jag ditt mörka hår.
Och het av lust jag smekte dit bröst och dina länder
och fick av dig det heliga som endast mannen får,://

och nu är allt ett minne, en saga från igår.

Tillbaka till Innehållsförteckningen