LABAN OCH DORIS

När Laban gick ut i den tidiga morgon,
kom Doris och bar på en hink och en pall.
Hon gick ner mot ängen där kossorna betar,
och efter smög Laban och sjöng på en trall

Och Laban han stod där och titta på Doris,
hans hjärta slog häftigt, han fick ingen ro.
Så smög han sig fram mellan buskar och tuvor,
och gömde sig bakom en o-mjölkad ko.

Och Doris hon drog uti spenarna fyra
och märkte väl ej att dom plötsligt var fem.
Och lycklig smög Laban sig bort över ängen,
och Doris tog hinken och knallade hem.