EVERTS 40-ÅRSVISA
melodi:Johan på Snippen
I Kråkbäckens sällskap vi har tradition
att dikta en visa till var person,
som fyller jämna tiotal år,
och nu på tur lilla Evert står.
Men det ska sägas redan uti denna första versen,
att dikta denna visa det var rena rama persen,
för Evert har flyttat till Kråkbäcken sent,
så därför hans ungdom vi känner rätt klent.
Att sjunga om lärare är också det,
något som fodrar en viss pietet,
för skolbarnens fäder bör ej känna till,
fullmånefester, smör, ost och sill.
För tänk om det skull´ leda till
att nästa gång han kommer
till skolan, efter det att vi har sjungit våra sånger
han skolsalen finner, men ej några barn
ty dessa har hastigt förflyttats runt sta´n.
Hans gamla kamrater berättelser har,
när fotbollsföreningens stjärna han var.
En ung, ettrig, vildsint fotbollstalang,
som helvild ute på planen sprang.
Men det var inte alla som hans lag dom ville möta,
"Kracksman" kunde skalla många söta näsor blöta,
humöret var hett, han var fruktad som få
och "Fimpen-Olsson" kan motståndar´n slå.
Ännu uti dessa sentida dar
ryktena borta kring Årjäng far
om att när lördag i parken det blev,
Evert han het, varm och pilsker där drev -
omkring för att få något mjukt att klämma på där hemma,
om han sedan fick nått, ja det är en annan femma,
het som en mila, han treva´ så smått
han skrämde dom flesta av kvinnfolken bort.
Så visst har det ryktats från Värmland minsann,
att Evert han var ett rätt vildsint man,
spånken och brudar "kund´ han int´ låt´ bli",
tur att Birgitta på honom fått pli !
Men återfall det har ju hänt,
någon för oss sporde,
att Erki han Evert söp rejält ner under borde´
sen låg han och hulka och kved en hel dag
ja, då var vår Evert så klen och så svag
När Evert han var kring de tjugo och fem,
på Blindgatan fyrtio han hade sitt hem.
Där levdes ett liv uti ungkarlars hus,
på ungkarlars vis uti sus och dus.
Och tänk när han på gården hade tjugofemårsfesten,
grannarna dom kom och kom det gjorde även resten,
en krukväxt han fick utav varje person
ett år han nog levde på stekt pelargon.
I Sälen är Evert en välkänd figur,
fråga ej varför, här råder censur !
De sånger han sjungit för gästerna där,
lämpar sig inte att upprepas här.
För Evert han har sånger som gör flickorna så röda,
och sjunger glatt från scenen så en genomfestad lörda ´
han rimmat på rulla och titta och sjuk,
och även nått om nån som inte är mjuk.
Sådant han sjunger ju inte idag,
möjligen på någon skogspromenad,
när fullmåne-gänget har samlat sitt folk
för att studera nån fågel-holk.
För då kan det ju hända att han uti kolarkojan,
drabbas utav någonting som liknar rena nojjan.
Men då ska ni veta att han knappast är
den enda i gänget som kan bli så där.
Och Evert han är intresserad av jakt,
i ungdomen kvinnor - numera älgslakt.
men de´ kunda ha slutat för tidigt den dag,
han följde Lasse till Vintjärns lag.
För där så blev han satt på allra sämsta utav passen,
där stod han sen i timmar frysande i jägarstassen,
ett pass kallt och blåsigt, bak ändan på allt,
där stod han, kring rumpan det blev ganska kallt.
Andra malörer i skogen har skett,
när jaktivern gått över sans och vett.
Det skvallras om tjädrar som efter ett skott,
visat sig vara en spillkråka blott.
För att inte tala om den underliga räven,
som han skjutit bomskott på när räven smög i säven
när han sedan äntligen fällde den platt,
var det rätt pinsamt - en bonna-katt !
Som jägare har han ju lugnat sig nu,
kanske på inrådan utav sin fru.
Men ändå vi undrar ju alla så smått
varför på stan han på tax-jakt gått.
För vi har aldrig hört förut om nån som startar dreven
mitt i stadens vimmel ibland hus och kuller-stenen.
Att släppa en tax som sen kring där får dra
det var nog rätt vågat, men inte så bra..
I förfjol han dock revanscherade sej,
för spillkråkor, katter och stadsjakts-ståhej.
I Värmland på efterjakten en dag
han order gav till sitt älgjakts-lag.
Och när han sen placerat ut alla sina gubbar
i myrar och bak stenar och på gamla murkna stubbar,
han såg nog att bästa passet var här,
och sköt själv en tio-taggare där.
Han är ej så lat som en viss August Vråk,
så nedanför Hökbo han byggt sig en kåk.
Där lyss han till Kråkbäckens brus varje vår,
och bofink som kvittrar i buskar och snår.
Och är det lugnt så kan han höra lom och även trana,
samt morkullors knorr när dom flyger runt sin bana,
tar han sig en pilsner, en gök och en sill
bak´ ve´bon likt lärkan han kan slå en drill.
Numera en åldring så lugn och timid,
vänlig och skötsam, stillsam och blid,
han blivit idag när han gubbåldern nått
han sällar sig till oss och börjar så smått -
Titta uti skåpen efter ginseng-preparaten,
inte koka brännvin uti brännvinsapparaten, ...(vilket han aldrig gjort,
framhåller Evert med en viss enfas)
leva så sunt och så friskt som han kan
sådan han bliver med åldern minsann.
En varning vi måste ta med i vår sång,
till flickor som dansar med Evert nån gång
eller om ni denna kväll tänker ta
och ge´en en kram på hans födelseda´ .
För flickor akta er som har de djupa dekolletagen.
För kikar Evert ner däri så blir det bara kras sen,
för Evert han tappar ju linserna jämt
för detta har värmlänningarna oss skrämt.
Vi slutet nu nått på vår sångmelodi,
och Evert kan känna sig lugn, trygg och fri,
för mycket vi hittat, men lite ta´t fram
och mycket vi gömt under glömskans damm.
Men nu så vill vi sluta med att hylla hedersgästen
han som har ta´t hit oss nu till denna stora festen
vi slutar med att säga hipp, hipp, hurra
för Olsson på Olssons födelseda´ .
ETT FYRFALDIGT LEVE FÖR EVERT !!!!
Hurra Hurra Hurra Hurra