BLUEBIRDS FRÅN KALL
Det var Bluebirds från Kall
ett troget mogenband
som hade spelat på vartenda stadshotell
o på varenda Folkets Hus
i norra delen av vårt land
Det var i början utav mars o det var kväll
- Det är bäst att Lappen kör
- Han kan häva en sladd
sa kapellmästarn där han satt
O Karl Strandberg från Glommers
som var hemmastadd
i trakten övertog orkesterbussens ratt.
Bussen var en Chevrolet
utav årgång åttiotre
det var spårigt o moddigt o glatt
efter väg 95
o snön vräkte ner
medan kvällen sakta övergick i natt
- Nå vad säger du Karl
sa orkesterns basist
får vi blossa o ta oss en rast
O Karl Strandberg var nödig
o sade - Ja visst
o stannade bussen o sedan satt dom fast.
O dom knuffa o sköt
o dom tog o dom gav
men den snön den var helt skoningslös.
Det blev is i förgasar´n
så motorn la av
o dom stod där i natten o frös
- Låt oss gå, sa dom andra
nu har vi fått nog
men Karl Strandberg han skrek - Jag blir kvar !
Ty min Pappa han kommer
nog snart med sin plog
efter vägen - Jag litar på Far !
Det var Strandberg den äldre
med värkande gikt
som den marsnatten råka ha jour
med sin plogbil i Glommers vägmästardistrikt
o nu satt där på sitt vägkontor
o slog upp ur sin termos
sitt medhavda te
uti fem stycken muggar av plast
till dom fem frusna vandrare
han tagit me
som därute i natten kört fast.
- Var det Bluebirds ni sa -
Är det Bluebirds från Kall
Herre jävlar var är då min pojk ?
o han satte sig tyngd
utav sorg på en pall
och begynte en sorgefull jojk
Gubben Strandberg strök av sig
sin mössa av skinn
o hans frågande blick krävde svar
o kapellmästar´n reste sig
sorgsen i sinn
o sade som sanningen var.
- Visst är det sorgligt,
ändock är det sant
att kulturrådet dräpte er son.
Ty om dom bara hade
beviljat en slant
HADE VI HAFT MOBILTELEFON !